Vätterns pärla

Per Brahe

Katastrofen

Konstnären John Bauer var känd över hela Sverige för sin trolska teckningar, men vem var uppasserskan fröken E.Hagberg från Lerbäck? Det vore intressant att veta. Men om henne skrevs det inte särskilt många rader, när de båda omkom i en båtolycka.

Året var 1918, natten mellan den 19 och 20 november. Det var den natten ångaren Per Brahe gick under med man och allt just vid inloppet till Hästholmens hamn på östgötasidan. Tjugotre personer omkom. Ingen hade en chans att ta sig ut från däck och hytter. Många hade redan krupit till kojs, eftersom en lång sjöresa väntade. Båten gick mellan Jönköping och Stockholm. Per Brahe hade på kvällen lämnat hamnen i Gränna, där man lastat.

Vinden var hård olycksnatten. I lasten fanns stora partier symaskiner tillverkade i Huskvarna, samt annat tungt gods. Kapten Boija var själv orolig för hur det skulle gå. ”Går det inte på tok den här gången, går det aldrig på tok”, lär han ha sagt innan resan påbörjades. Ingen kunde dock ställas till ansvar för olyckan, men undersökningar visade att lasten hade förskjutit sig i den hårda vinden. Det innebar att Per Brahe pressats på sidan ner under vattenlinjen. Båten gick mycket snabbt ner till botten på 35 famnars djup.

Samtliga blev kvar i djupet. När bärgningen av fartyget påbörjades sommaren 1922 påträffades liken, söndertrasade, utan kroppsdelar och svåra att identifiera. Gamla erfarna sjömän poängterade efter katastrofen att de aldrig skulle ha vågat göra den manövern som Per Brahes kapten gjorde den ödesdigra natten. Ingen dykare tog den gången heller risken att går ner på det djup Per Brahe hade hamnat. En del gods flöt dock upp till ytan. Bland annat påträffades ett stort antal livbojar märkta med namnet Per Brahe.

Man räknade värdet på lasten till 300 000 kronor. Fartygets egenvärde låg 150 000 kronor. Mycket stora pengar på den tiden. Det kan nämnas att det gick rykten om att kapten Boija var synlig på olika ställen efter katastrofen. Men det var bara falska rykten. Åren mellan 1920 och 1922 försökte man lyfta Per Brahe ur sin grav i Vättern. Men försöken var dåligt underbyggda. Det blev också bråk mellan olika bärgare. 1922 startade andelsbolaget ”Per Brahes bärgning” med intressenter från bosatta på orten.

Dykare Lagerström från Stockholm engagerades. Kraftiga vajrar, kättingar och pontoner köptes in. De båda galeaserna Don Carlos och Carl Gustaf från Bastedalen anlände för att vara med om bärgningen. Senare dök också bogseraren Harge med Janne Danielsson och pråmen Tord upp vid Hästholmen. Vid månadsskiftet juni-juli lyckades bärgarna lyfta förskeppet en halvmeter. Det verkade gå vägen. Folk strömmade till för att beskåda lyftet.

Per Brahe blev synlig ovan vattnet vid en bärgningsinsats mellan den 23-24 juli. Fartyget fördes in på 10-12 meters vatten för avlastning. I augusti påträffades några av de omkomna. Fem ton lera fanns på akterdäcket. Man fann nu liken efter de saknade. En kvinna låg nedbäddad i sin hytt och två kvinnor fann man omfamnande varandra i ett sista bittert avsked.

Man räknade med att bärgningen kostade runt 50 000 kronor. Den såldes sedan för kustfart. Östergyllen hete fartyget när det gav sig ut på sin andra jungfrufärd, senare även Kallerö. Med namnet Ostkusten döptes båten till under sin tid som kustångare. Den skrotades 1960. Fartyget tillhörde då ett rederi i Finland.

In i det sista vilade katastrofen i Vättern tungt över det vita skrovet. Under en av de sista resorna frågade en äldre dam kaptenen om lasten på däck var ordentligt förtöjd. Det var på en resa ute Ålandshav i hård vind. Hon var rädd för att det skulle hända något liknande det som Per Brahe råkade ut för. Hon visste inte just då att det var gamle Per Brahes däck hon trampade.

Länge levde skildringarna i folktron. Skillingtryck skrevs, det vita spöket på det vitglödgade vågkammarna sveptes in i gåtfullt skimmer. Vätterns magi och mystik fick folk att prata och fantisera ute i stugorna. På det viset skapades en myt om Per Brahe.

Fint folk och vanligt folk...

Trots att det är drygt 90 år sedan olyckan inträffade, så dyker den upp i diskussionerna när folk pratar sjöfart på Vättern. Och visst var det en ruskig olycka. En bidragande orsak till att sjökatastrofen fortfarande hålls i folks minne är att den kände konstnären John Bauer, hans hustru och fyrårige son, fanns med bland de omkomna passagerna. Bauers teckningar lever kvar. Inte minst i böckerna ” Bland tomtar och troll” med hans mystiska teckningar. Ingen har nog missat teckningarna i sagoböckerna.

Bland personalen som omkom fanns uppasserskan fröken E.Hagberg från Lerbäck, men i övrigt hörde besättningen hemma lite var stans i Sverige. Samtliga blev kvar i djupet. Vem fröken Hagberg var och vad hon hade för bakgrund är för mej okänd. Det man har pratat om är konstnären John Bauer, och det kanske inte är så konstigt. Även på den tiden var det viktigare med kändisar.

John Bauer

John Bauer, född 4 juni 1882 i  Jönköping, Småland, död 20 november 1918 på Vättern, var en svensk konstnär, målare och illustratör.

John Bauer antogs redan vid 18 års ålder till Konstakademien efter två års förberedande studier på olika konstskolor i Stockholm. Han gjorde tillsammans med sin fru Estherer studieresor i Tyskland och Italien till skillnad från majoriteten av hans svenska samtida konstnärer som reste till Paris.. Han började redan 1907 att illustrera sagosamlingen. Bland tomtar och troll och räknades snart som Sveriges främste sagotecknare, med en svensk hållning.

Han utförde även väggmålningar, bland annat fresken Den helige Martin och tiggaren i Odd Fellows lokal i Nyköping. Han finns representerad på Jönköpings läns museum, Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum och Malmö museer.

Vid första världskrigets utbrott kändes trollen alltför begränsande för konstnärskapet. Han började teckna kubistiskt och var samtidigt orolig för sitt äktenskap. Han byggde sitt drömhus i Djursholm  för sin familj, och kanske för en nystart.

Vid flytten från Bunn i Småland drunknade John Bauer (36 år gammal) med sin maka Esther Ellqvist och deras treårige son Bengt, kallad Putte, då ångaren Per Brahe förliste under en höststorm på Vättern utanför Hästholmen 1918. Det skulle senare visa sig att de symaskiner från Husqvarna som fanns ombord var fellastade och inte tillräckligt fastsurrade vilket fick förödande konsekvenser i den hårda stormen. Ombord fanns 16 besättningsmän och 8 passagerare. Ingen av dem överlevde. Fyra år senare bärgades Per Brahe och familjen Bauer begravdes på Östra kyrkogården i Jönköping. Den tragiska båtolyckan blev mycket omskriven i tidningarna vilket tillsammans med den uppmärksammade bärgningen bidrar till John Bauers berömmelse.

I samband med Bauers 100-årsdag 1982 gav Postverket ut en serie om fyra och 1997 en serie om tre frimärken med motiv ur Bland tomtar och troll.

Tex från Wikipedia

Harald Giöbel

Den 10 juli utbröt en häftig storm som höll på att spoliera allt. Flottan och bärgarna var när att skingras. Ett tag funderade man på att byta ut motorgaleaserna från Bastedalen mot fyra pråmar från Jönköping. Men så blev det inte. Samtliga fem fartyg som deltog i bärgningen tillhörde bruksägare Harald Göibels flotta i Bastedalen.

Skeppare Albin Pettersson

Efter rengöring kunde fartyget gå på en förevisningsturné runt Vättern. Man fick betala en krona i entré. Det märkliga med båten var att den kunde gå för egen maskin. Ångmaskinen och pannorna fungerade utmärkt. Söndagen den 17 september ångade man ut från Hästholmens hamn under befäl av kapten Albin Pettersson i Bastedalen. Han var tidigare befälhavare på galeasen Carl Gustaf. År 1923 anlände Per Brahe till varvet i Bastedalen där reparationer genomfördes.


Text och bilder är lånat från Oves blogg, delvis omskrivet. Med Oves godkännande.